Idag är det Sveriges nationaldag.
En dag som för många handlar om flaggor, jordgubbar och kanske en ledig stund i solen.
För mig är det också en dag då jag stannar upp och känner tacksamhet.
För här i Sverige har vi något väldigt värdefullt: friheten att tro på det vi vill.
Att känna kontakt med skogen, med elementen, med det som inte alltid går att se men som känns så djupt inom oss – utan att behöva gömma det.
Jag kallar mig häxa.
Och jag gör det öppet.
Det var inte alltid självklart.
Men idag får jag oftast nyfikna blickar istället för dömande.
Många jag möter suckar av lättnad när jag berättar om min väg – för det ger dem tillåtelse att prata om sin längtan, sin tro, sin känsla av att det finns något mer än bara det vi kan mäta och väga.
Och det är väl något att fira?
Att ett enda modigt erkännande kan öppna dörrar för fler att kliva fram.
Att en del av andlighetens växtkraft idag får slå rot i öppenhet, inte i hemlighet.
Så idag, på nationaldagen, firar jag möjligheten att få vara mig.
En andlig varelse i en modern värld.
Och jag sänder en tanke av styrka till dig som kanske fortfarande viskar din sanning i skuggorna – du är inte ensam.
🌿
Lämna ett svar